Bevarandevärda miljöer i kvarntorgsområdet


Miljön kring Kvarntorget med angränsade kvarter är unik, inte bara för Landskrona. Det finns inte
många så välbevarade områden med genuin skånsk bebyggelse kvar på andra håll. Detta gör
naturligtvis att bevarande av kvarntorgsområdet är än angelägnare. Vid till- och ombyggnader är
det därför mycket viktigt att bevarandeintressena ställs i centrum. Redan tidigt uppmärksammade
man vikten av detta. I bevaringsplanen från 1961 ägnas området stort intresse och det är i många
fall de rekommendationer som då gavs som medfört att förändringarna inte drivits alltför långt.
Man sa t ex att takkupor inte fick byggas åt gatusidan. Huvudsakligen har detta inte heller skett,
vilket har haft en stor betydelse för helhetsintrycket. En annan sak som man noterade var att det
gula takteglet hade börjat bytas ut mot rött. Denna trend har varit svår att stoppa bl. a. på grund av
att det är svårt att skaffa gult taktegel. Vad gäller snickerierna så har naturligtvis fönsterbyten skett
men i de flesta fall har formen behållits. Dörrarna har i högre utsträckning förändrats och då har
också det karaktäristiska överljusfönstret tyvärr försvunnit. På grund av att husen är små har man
medgett byggandet av kupor på husens gårdssidor i kvarteren närmast Kvarntorget och mot
kvarterens inre. Ibland har kuporna blivit för stora och dåligt anpassade. Mot gårdarna har också
andra fasadmaterial använts. Det är i detta sammanhang viktigt att påpeka att husens baksida hör
till den samlade miljön och bör behandlas med samma omsorg som framsidan av huset.



Så här skrev Selma Lagerlöf 1888 :
”Ni vet förresten, hur det ser ut därute på värnarna. Fult är der och dålig stenläggning och hus som
äro så märkvärdigt små, men ändå kunna rymma så mycken fattigdom. Man gör klokt om man
talar om något trefligt då man går der. Eller kanske man gjorde klokare i att vara tyst och riktigt se
sig omkring – hvem vet ?” (Ur Officiell vägvisare till Verldsutställningen i Landskrona 1888.)