Behåll dina gamla fönster!
Fönster är en tidstypisk detalj i en byggnad som i sitt specifika utförande vad gäller spröjs, lufter, profiler och hängning m.m. berättar om husets plats i bebyggelsehistorien. Fönster bruka ibland kallas för husets ögon, att de återspeglar husets själ. Fönstret är en del av en helhet som samverkar med en byggnads övriga byggnadsdelar. Riktigt gamla fönster har ofta en mycket god virkeskvalitet av utvalt och kådrikt furu. Om virkeskvaliteten är god i de gamla fönstren så går det för det mesta att rädda även ett till synes illa åtgånget fönster. Är någon del av fönstret dåligt är det oftast bottenstycket som går att byta ut.
Hur ett fönster är indelat med lufter och spröjs berättar om den tid då det är tillverkat. Anledningen till att fönstren försågs med spröjs var helt enkelt att man inte hade den tekniska möjligheten att göra större fönsterglas. Själva fönsterglaset har också betydelse för upplevelsen av ett hus. Ett handblåst eller valsat glas har en lite ojämn, vågig yta vilket reflekterar ljuset på ett fint sätt medan ett floatglas ger ett mer livlöst intryck.
Ett fönsters hängning påverkar upplevelsen av husets fasad. Traditionellt är fönstren sidohängda. Idag finns en stor variation på hängning, men exempelvis ett underkantshängt fönster med ”falsk” mittpost medför en förvanskning och utgör ett främmande inslag i gaturummet. I kvarntorgsområdet skall fönstren vara sidohängda då det är en viktig del av områdets karaktär. Äldre fönster har ofta profilering och smäckra dimensioner. Profileringen har även en praktisk betydelse då den hjälper till att mjuka upp och bryta ned det hårda dagsljuset in i rummet. Vid byte av fönster är det viktigt att beakta detta. Grövre dimensioner och grova detaljer innebär en förvanskning och dessutom minskar glasytan och därmed ljusinsläppet.
